Liselotte Frisk (1959-2020) var professor i religionsvetenskap vid Högskolan Dalarna och undervisade i religionshistoria och religionssociologi. På senare år var hon också verksam som forskningsledare inom forskningsprofilen interkulturella studier. Hon har även bidragit till forskningen kring extremism och demokrati.
Hennes forskningsområde var nya religiösa rörelser och nyreligiositet (”new age”). Doktorsavhandlingen Nya religiösa rörelser i Sverige: Relation till samhället/världen, anslutning och engagemang (Åbo Akademi 1993) handlade om sex nya religiösa rörelser: Hare Krishna, Scientologi, Osho-rörelsen, Siddha Yoga, TM och antroposofi. Boken Nyreligiositet i Sverige: Ett religionsvetenskapligt perspektiv (Nya Doxa 1998) används som kurslitteratur på flera universitet och högskolor.
Liselotte har drivit flera forskningsprojekt med finansiering från Riksbankens Jubileumsfond och Vetenskapsrådet. Ett projekt handlade om vad som händer med nya religiösa rörelser över tid och resulterade i boken De nya religiösa rörelserna – vart tog de vägen? (Nya Doxa 2007). Det senaste forskningsprojektet handlar om barn i minoritetsreligioner eller s.k. ”sekter”.
Hon var ordförande i föreningen Finyar (Nordiskt nätverk för forskning om nyreligiositet) och var mellan 2009-2013 ordförande i International Society for the Study of New Religions (ISSNR).
Hon har skrivit ett stort antal artiklar i många vetenskapliga böcker och arrangerade konferenser, seminarier och symposier som bidrog till Högskolan Dalarnas internationella profil. Hon var ledande i sin forskningsmiljö.
I antologin "Helig hälsa" medverkade hon med ett kapitel "Enhetsvälsignelse eller diksha: Helande och upplysning på samma gång".