Groddjur och kräldjur i svensk folklig tradition
224 SEK
Utifrån ett etnobiologiskt och kulturhistoriskt perspektiv berättar Ingvar Svanberg om den folkliga kunskapen om groddjur och kräldjur i det förindustriella Sverige.
Beskrivning
Art.nr: ISBN: 978-91-7504-214-5
Ingvar Svanberg
Vi föreställer oss gärna att det alltid funnits en utbredd ormskräck som inneburit att man saklöst dödat alla ormar man stött på. Och många tror att man traditionellt visat en oförsonlig avsky gentemot de räliga paddor som hållit till i gårdarnas närhet.
Men i själva verket var äldre tiders förhållande till ormar, ödlor, grodor och salamandrar – med en sammanfattande term kallade herptiler – mer komplext än så. Det fanns en rik uppsättning av benämningar för dessa djur, vilket visar att människan hade anledning och tillfälle att skilja på de olika arterna. Många bönder tyckte om att ha ormar på gården, eftersom de skänkte den lycka. Och man undvek sorgfälligt att skada en groda eller padda som kom i ens väg, för att undvika olycka. Samtidigt förstod man att dra nytta av dessa djur i vardagen – ormar och grodor kunde exempelvis komma till användning i folklig bot, och grodorna höll dricksvattenkällorna rena. I sydligaste Sverige förstod man dessutom att uppskatta vissa grodarters sång. Grodornas vårkonserter fick till och med tjäna som riktmärke för jordbruksarbetet.
Utifrån ett etnobiologiskt och kulturhistoriskt perspektiv berättar Ingvar Svanberg om den folkliga kunskapen om kräl- och groddjur i det förindustriella Sverige. Här får vi bland annat möta tomtormar, äspingar, skrattabborrar och regngrodor. Tack vare detaljerade uppgifter från 1600-talet och framåt framträder en mångfacetterad bild av människans relationer till djuren i hennes omgivning.
166 sidor, inbunden.
ISBN: 978-91-7504-214-5
Samtliga priser är angivna inklusive 6 % moms. Fraktkostnad tillkommer.
Vi föreställer oss gärna att det alltid funnits en utbredd ormskräck som inneburit att man saklöst dödat alla ormar man stött på. Och många tror att man traditionellt visat en oförsonlig avsky gentemot de räliga paddor som hållit till i gårdarnas närhet.
Men i själva verket var äldre tiders förhållande till ormar, ödlor, grodor och salamandrar – med en sammanfattande term kallade herptiler – mer komplext än så. Det fanns en rik uppsättning av benämningar för dessa djur, vilket visar att människan hade anledning och tillfälle att skilja på de olika arterna. Många bönder tyckte om att ha ormar på gården, eftersom de skänkte den lycka. Och man undvek sorgfälligt att skada en groda eller padda som kom i ens väg, för att undvika olycka. Samtidigt förstod man att dra nytta av dessa djur i vardagen – ormar och grodor kunde exempelvis komma till användning i folklig bot, och grodorna höll dricksvattenkällorna rena. I sydligaste Sverige förstod man dessutom att uppskatta vissa grodarters sång. Grodornas vårkonserter fick till och med tjäna som riktmärke för jordbruksarbetet.
Utifrån ett etnobiologiskt och kulturhistoriskt perspektiv berättar Ingvar Svanberg om den folkliga kunskapen om kräl- och groddjur i det förindustriella Sverige. Här får vi bland annat möta tomtormar, äspingar, skrattabborrar och regngrodor. Tack vare detaljerade uppgifter från 1600-talet och framåt framträder en mångfacetterad bild av människans relationer till djuren i hennes omgivning.
166 sidor, inbunden.
ISBN: 978-91-7504-214-5
Samtliga priser är angivna inklusive 6 % moms. Fraktkostnad tillkommer.